du och jag

December. Nyårsafton 2012/2013.

Är och kommer nog alltid vara dagen som jag tittar tillbaks på och tänker på oss. Vi hade umgåtts så många gånger tidigare, varit i varandras närhet. Vi hade pratat så mycket, skrattat så mycket och trivts tillsammans så mycket, men jag hade inte sett dig. Inte än. Det krävdes den sista dagen på året för att jag skulle göra det.

För helt plötsligt sitter vi där, mitt emot varandra och fjantar oss som vi ska komma att göra så många gånger efter det, vi vet bara inte om det då. Där sitter vi med våra allra bästa vänner i ett alldeles för litet kök, i ett hus och det slår mig där och då mitt i vårt samtal mest innehållande töntiga ord att du måste vara den vackraste människan på jorden, att jag på något sätt gått omkring i arton år i väntan på att få träffa dig. Där sitter jag med mina viktigaste människor runtomkring mig, med musik som dunkar mellan väggarna och det enda jag har i tankarna är att herrejävlagud jag skulle kunna döda för att få kyssa dig.

Och det blir januari. Det blir februari och det blir mars och någonstans mellan allt trevande, velande, jag-vet-inte-ens-om-jag-är-redo-för-något-nytt-igen, flirtande, uppvaknanden och nätter så blir du och jag ett vi. Du får mig att bli förlamad av kärlek. Du får mig att tappa andan. Att trivas som jag aldrig någonsin gjort med en annan människa. Jag har aldrig varit såhär såld på någon, aldrig varit så kär och aldrig älskat någon som jag älskar dig.

Den sista december kommer alltid att vara slutet på året, men början till det som skulle bli oss. Du och jag. Idag befinner du dig så fysiskt långt bort ifrån mig som det går att komma.

Om 8 dagar ses vi igen.
Min Simon.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar: