Inledning: "ska vi göra en bok om kärlek?"

”Ska vi göra en bok om kärlek?” sa någon av oss medan vi satt med benen vilande mot bordet och väntade på bussen i en av ormgroparna på Odens tredje plan. ”...Eller en turistguide över Norrbotten?” undrade den andre. ”Kanske åka till Ryssland och hälsa på ett barnhem? Eller göra en faktabok om Sophie?”. Vi hade förslag av alla dess ambitionsnivåer, och de var så många att det där allra första, om att göra en kärleksbok, liksom glömdes bort bland dem. Men det dröjde bara några veckor tills någon i lunchbordet åter förde projektarbetet på tal. Jag tittade ner på min smaklösa vegetariska burgare som plötsligt blev superintressant att betrakta, i ett försök att undvika Sannas blick. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra och jag vågade inte möta det smått förtvivlade ansiktet som skulle fråga mig vad i hela friden vi egentligen skulle göra för projektarbete.

”Vi kanske kan göra en bok om kärlek ändå” sa Sanna istället. Plötsligt kändes liksom inte idén så dum, och min burgare blev återigen ointressant. ”Ja, kanske” sa jag. Och så började vi planera. Planera en bok vi själva skulle vilja läsa – en bok som inte bara skulle låta oss skriva, utan också ge oss möjligheten att göra en djupdykning i vad andra kände, tyckte och tänkte. Och det kanske mer än vad vi förstod när vi bestämde oss för det. Varje besök och varje samtal har vi gjort med varsitt stort leende på läpparna, leenden som inte riktigt försvinner när man går därifrån utan liksom dröjer sig kvar hela dagen. Och just det hoppas vi ha fångat i vår bok.

När ni läser den här boken hoppas vi kunna spegla det intryck vi burit med oss från de besök vi gjort och de samtal vi haft. Hur roligt och hjärtevärmande det har varit. Hur upprymda vi blivit över de fantastiska svaren vi fått. Hur vi mött varandras blickar och Sanna viskat ”SKRIV”(med precis så stora bokstäver) när vi under en intervju fick höra att kärleken känns om en studsboll i hjärtat. Och kanske speglar just den meningen vår bok – och vårt arbete – allra bäst. För trots att kärlek kommer i olika former för olika människor, är det något som de allra flesta av oss får uppleva. Och trots att vi är enskilda individer, på olika ställen i livet, är på något underligt vis känslan kärleken ger kroppen likadan.

Det känns nästan som en studsboll i hjärtat.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar: